En horisontlinje jämnare än den som omger Als "Ales" stenar är svår att finna. Från observationsplatsen i centrum är havshorisonten 180º och landhorisonten 180º. Horisontlinjen runt den skeppsformade stensättningen är alltså exakt 360º densamma, ett unikt läge. När stensättningen restes för ca 2.700 år sedan bestod den av 60 st stenar (idag 59). Längden var då som nu 67 meter och bredden midskepps 19 meter. Namnet Als betyder helgedom.

För att väderstreckbestämma solskeppets inre kvadratiska planlösning (se skiss), har konstruktörerna ställt upp en lodrät stolpe på anläggningens observationsplats. Därefter har de inväntat en stjärnklar natt och då med några stavar som mätredskap tagit sikte på Polstjärnan. En siktlinje mellan stavarna, stolpen och Polstjärnan har fixerats och bestämts. Det är den rakt nordliga riktningen, vars linjemarkering sedan har ritats på marken. Dagen därpå, har nordlinjen enkelt kontrollerats genom den korta solskugga som vid middagstid, då solen står som högst på himlen, kastade från stolpen och ut över den dragna linjen på marken. Jämförelse: De båda beräkningsmetoderna är urgamla och sågs som heliga av de pyramidbyggande egyptiska faraonerna för ca 5.000 år sedan.

Med Polstjärnan och solen som tillförlitlig utgångspunkt har de fyra väderstrecken fastställts. I deras knutpunkter placerades de fyra motställda 12:e tidsstenarna, vilka tillsammans bildar en kvadrat i anläggningens inre planlösning. I denna bas finns solbanans kardinalpunkter, dvs dagjämningstiderna och solstånden, då natt och dag är lika långa, respektive längst och kortast. Kombinationen av solårskalendern och soluret var därmed fullkomligt given.

© B G Lind