Schema solårskalendern



På den schematiska skissen över Ales stenars solårskalender kan vi följa solens viktigaste upp- och nedgångar vid Alekalenderns horisont, dokumentariskt här kallat; över och på kalenderns 32 markerande solstenar, vilket motsvarar ett dualistiskt dygns- och årstidsbundet motsatsförhållande. Skillnaderna mellan de motställda solstenarnas kalendertider är alltid 6 månader och 12 dagtimmar. Man har indelat solåret i 12 solmånader om 30 dagar i varje och sedan lagt till 5 tilläggsdagar, ibland 6, dvs en extra skottdag vart 4:e år i solgudens månad (juni-juli).

Ales stenars solårskalender överensstämmer på så vis med den kalenderindelning som de gamla egyptierna beräknade sin tid efter för 4000-5000 år sedan, men till skillnad ifrån denna blev Alekalendern med sina stadigt förankrade soltidsstenar helt solbunden.

Samstämmer med Alekalendern gör även den urgamla Zodiakens cykelbundna stjärnbildsindelningar. Månadsskiftena i solårskalender är nämligen fullständigt identiska med de månatliga tidpunkterna för solens skenbara inträde i de olika stjärnbilderna under ett solår.

I dessa stjärnbilder (djurkretsen), trodde de babyloniska stjärnskådarna att deras främsta gudar bodde, vilket sannolikt även nordborna har tänkt sig. Hela den nordiska talsymboliska stjärnbildsmytologin (enligt eddakvädet Grimnismal) är nämligen med sina 11:a gudaboningar också representerat i Alekalendern. Men inte nog med detta: Även den kända isländska solårskalendern från vikingatiden överensstämmer helt med Ales stenars kalender, vilket klart visar att den nordiska tideräkningen har urgamla traditioner.