Solårskalendern

Identisk
Även vikingarnas tidsbegrepp överensstämmer med Ales stenars placeringar. Vikingarnas solårskalender började med vintersolståndet och bestod av 360 dagar fördelade på 12 månader om 30 dygn vardera. Vid sommarsolståndet inträdde solens månad i vilken tilläggsdagarna påräknades.

Soluppgången vid vintersolståndet   © Foto Bob G Lind

Soluppgångarna
Vintersolståndet, årets kortaste dag: Sett från observationsplatsen går solen vid vintersolståndet upp intill och över den sydöstra stävstenen. Under sex 30 dagars månader avläses därefter solens uppgångar mellan stenarna 1a-3a-9a-12a-14a-15a och fram till mittsten 16a, som markerar sommarsolståndet.

NV

SO

Klicka här för att se solens kalendariska upp och nedgångar över månadsstenarna

Solnedgången vid sommarsolståndet

Solnedgångarna
Sommarsolståndet, årets längsta dag: Solen går ned över den nordvästra stävstenen. Den följande månaden räknar 35 dagar d v s solens månad. Därefter avläses sedan på motställd sten fram till vintersolståndet solens nedgångar efter exakt samma 30-dagars system som vid soluppgångarna, här markerade 1b-3b-9b-12b-14b-15b-16b. I den första månaden efter sommarsolståndet påräknas 5 tilläggsdagar och vart 4:e år en skottdag (på samma sätt som i vikingarnas kalender). Detta åskådliggörs tydligt genom att avståndet mellan den 2:a och 3:e stenen är större än avståndet mellan de 2:a och 3:e stenarna på motställd sida. Differensen mellan solens upp- och nedgångar är alltid 6 månader och 12 timmar. Jämförelse: För över 5.000 år sedan hade egyptierna utvecklat en solkalender med årets 365 dagar, indelade i elva 30-dagars månader och en 35-dagars månad.

OBS Fotodokumentation för utskrift

Solbanan
På 2.500 år är solbanans förändring vid horisonten, sett ifrån observationsplatsen och förhållandet till de meterbreda kalenderstenarna, ytterst försumbar.